majaagardh

Vad är en bra lokal nyhet?

En bra loka nyhet, enligt mig, måste vara något som påverkar alla åldersgrupper.

Något som rör de felsta och som gör att folk blir uppmärksammade och berörda.

En bra lokal nyhet som informerar alla som det rör på rätt sätt.

Något som får folk att vilja förändra.

Något som får folk att inse, få sig en tankeställare kanske.

Något som får folk att tänka helt enkelt.

Är en bra nyhet en positiv nyhet?

Är en bra nyhet en så kallad ”dålig” nyhet?

Jag kan inte säga att detta är en bra nyhet, eller de här, eller det andra.

Det jag tycker är en bra nyhet kanske inte någon annan bryr sig alls om.

Så det är en svår fråga att besvara.

Till att börja med så tycker jag att ”bloggandet” har gått lite för långt, det har slagit ner som en bomb det senaste året.

Att människor, framförallt ungdomstjejer, ägnar flera timmar om dagen, 365 dagar om året till att blogga.

Att det till och med finns de bloggare som tjänar pengar och nästan kan livnära sig på att skriva vad de har på sig, vad de har ätit och vad de tycker om andra bloggare, skrämmer mig verkligen.

Det finns allt från Matbloggar till jobbloggar till fotobloggar till Hej-jag-är-en-nybliven-mamma-och-skriver-om-allt-som-mitt-barn-gör-bloggar till modebloggar till självmordsbloggare, höhö.

Men de mest uppmärksammade bloggarna är så kallade ”kändis-bloggar” eller folk som blivit ”kända” på grund av sin blogg.

Det är oftast självupptagna tonårstjejer som vet precis hur de ska göra för att provocera och väcka reaktioner och på det sättet få fler läsare.

Storbloggarnas läsare gör egna bloggar i hopp om att bli lika ”kända” som deras idol är, detta gör att ”minibloggarna” manipuleras av ”storbloggarna” och tror att man måste göra samma saker som dem och spendera lika mycket pengar osv. Det kan bli ett problem eller det när nog ett problem.

Jag vet inte, jag vet inte så mycket om bloggare och deras bloggande, jag vill säga att jag inte bryr mig men, det måste vara ett underbart liv att skriva skitsaker och tjäna pengar på det, få gratis prylar och bli inbjuden till kändisvärden, men jag tycker att bloggare tar för mycket plats i media. Det finns så mycket bättre saker de kan lägga pengar på och lyfta fram.

För det finns väl viktigare saker? Eller finns det de?

Händer det inget ”vettigare” i världen än att en bloggare har sagt något och hamnar på förstasidan?

de som bloggar lär ju bli beroende av det, så lätt, att man måste uppdatera, köpa nya kläder att visa upp, ut och fika 20 gånger om dagen, uppdatera, uppdatera, uppdatera. Det blir som ett heltidsjobb som tillslut kommer att leda till… jag vet inte ens vad det kommer att leda till, BlondinBella ska kandidera till riksdagen snart, jag vet inte om det är ett tecken på hur bloggandet tar över mer och mer?

Internet är bra, i måttlig mängd. Såklart finns det bloggar med bra budskap som vill förmedla något, något bra! Men all denna blogghysterin som är överallt, tycker jag, är väldigt sorgligt.


Rädda kärleken, peace out, Maja.

En dag, en vecka, en månad utan någon slags media över huvud taget, tror jag skulle vara nödvändig då och då.

Ingen mobil

Ingen tv

Ingen radio

Inget Internet

Inga tidningar

Bara dig själv, en bok och musik från en lp-spelare, inte behöva tänka på att du måste svara på de där gästboksinlägget som du glömde igår, inte tänka på vad som kommer att hända i den där tv-serien, inte ha en mobil som piper varannan minut med ett onödigt sms som säger ”vad gör du?”, ingen radio i bussen/bilen på morgonen som bara spelar den senaste musiken med härliga reklamavbrott varannan minut.

Tänk vad tyst det hade varit runt om kring dig.

Det låter bra, det är bra, men frågan är hur många som egentligen skulle klara av det?

Att sitta ensam i sitt rum i en månad behöver man ju inte göra bara för att man är utan media. Du kan göra precis samma saker med som utan media, fast på andra sätt, mer kreativt.

Jag tror att familjer hade kommit närmare varandra, de hade pratat mer, haft mer tid och lyssnat bättre. T.ex. istället för att kolla på tv hade man kunnat spela sällskapsspel, bara en sådan sak hade nog förbättrat stämningen i många hem.

Men hur hade jag klarat mig utan media i en månad?

Jag vill kunna säga att jag hade klarat det alldeles utmärkt och att jag inte hänger upp mig på vad som händer i media.

Men jag vet ärligt talat inte, det är en bekvämlighet det där med Internet, att kunna ringa var man än är eller att skicka iväg ett sms sådär.

För några år sedan hade jag dator och mobil förbud i en vecka, då försökte jag komma på alla små knep att komma in på datorn eller få tag i min mobil, jag kände ett sug efter dem bara efter en dag. Men jag gjorde andra saker, var utomhus mer än vad jag brukade och umgicks med min familj mer än vad jag gjort innan. När mitt förbud vad över så kände jag inte alls någon lust att sätta mig vid datorn eller ta fram mobilen.

Det är som ett beroende, som en rökare som försöker sluta, de första dagarna sägs vara de värsta, men efter tre dagar har suget släppt och dem tänker inte på att de måste röka mer.

Det är rätt galet, att idag är det en självklarhet att alla har Internet, mobil och TV och vi hade inte kunnat tänka oss en värld utan media.

Utan tv och tidningar hade man nästan varit ovetande om vad som hände utanför huset och i resten av världen. Det är väl rätt sjukt, att vi förlitar oss på vad media berättar och visar.

Det här blev mest babbel, men det jag vill säga är att jag inte tror att någon skulle må dåligt av en media fri vecka eller månad då och då. Snarare tvärt om, det hade hjälpt oss att tänka på annat, att göra sker som vi gjorde när vi var mindre, då var vi inte så kallat ”beroende” av Internet, mobiler, tv eller tidningar. Vi levde som små kreativa varelser i vår egna ovetande lilla värld.

Tjohej!

Uppgiften är enkel, att skriva om något som påverkat mig, en nyhet.

Allt runt om kring oss och alla händelser vi eller någon i vår omgivning är med om, påverkar oss på ett eller annat sätt. Det händer hemska saker hela tiden, saker som vi läser i tidningen, hör från en vän eller ser på nyheterna. Oskyldiga människor blir mördarens offer, mördare blir oskyldiga, vi reagerar starkt på detta just för stunden och kommer ihåg det tills en värre, större nyhet slå ner och fångar vår uppmärksamhet. Och den värsta nyheten behöver inte alltid vara den som påverkar dig mest.

Men vad är det värsta som kan hända?

Är det när ett flygplan kraschar i en av världens största byggnader och raserar tusentalt människors liv och drömmar?

Är det när Blondinbella åker akut in till sjukhus mitt i natten?

Är det när en flodvåg dränker ett helt land?

Är det när djur flås levande för att deras skinn och päls ska pryda en människas kropp?

Är det när ett krig bryter ut?

Är det när oskyldiga människors liv sätts på spel för att uppfylla andra människors drömmar och mål?

Är det värsta som kan hända att människor än idag, på tvåtusentalet, lever i plåtskjul och livnär sig på att tigga?

Är det när en man låser in sin dotter i en källare, låter henne föda hans barn och lämnar henne till att leva i mörker resten av sitt liv?

 Det kan man undra när man kollar på dagens löpsedlar.

Såhär på rak arm kan jag inte komma på vad som påverkat mig mest. Det behöver ju naturligtvis inte vara en hemskt, omoraliskt, fel, oroväckande nyhet som får mig att påverkas. Men om man kollar i tidningen, hur många goda, bra nyheter finns det?  Att Zlatans 10 miljoner villa är färdigbyggt? Kul för honom, men vad påverkar det mig?

Men något som jag kan säga har påverkar mig och ändrat  min inställning och åsikt till mycket, är när jag gjorde ett fördjupningsarbete om miljöorganisationen  Greenpeace för ett tag sedan.

När jag sökte fakta till mitt arbete stötte jag på en mängd upprörande artiklar om djurvåld, miljömisshandel och hur bisarrt beteende människan kan ha. Det fick mig att börja tänka. En artikel som fick mig att reagera extra starkt var hur val och fiske industrin egentligen går till.

Valar jagas illegalt med stora harpunfatryg och när valen kommer upp till ytan för att andas så skjuts dem med granatharpuner och das upp på fartygets kant för att förblöda. Vattnet som valen lever i är oftast så förorenat att valens späck räknas som gift, detta späck säljs till fattiga som inte har råd med något annat. Gifterna i späcket försämrar utvecklingsförmågan hos de människor, framför allt barn, som äter detta.

Hur tänker man som människa när man gör så här?

i alla fall, så försökte Greenpeaceaktivister att stoppa detta genom att förfölja ett antal harpunfartyg och ställa sig emellan fartyget och valarna.

Detta är bara ett av en stor mängd saker dem har gjort för att försöka förbättra.

Och det fick mig att inte känna mig maktlös eller meningslös!

Små saker kan förändra, du kan förändra, jag kan förändra.

Och det fick mig att vilja saker, att bli med insatt och att veta mer.

Sjukt skön känsla när den poletten trillade ner.

Det dom gjorde påverkade mig och jag vill också göra saker som kan påverka andra.

Härligt!