majaagardh

Till att börja med så tycker jag att ”bloggandet” har gått lite för långt, det har slagit ner som en bomb det senaste året.

Att människor, framförallt ungdomstjejer, ägnar flera timmar om dagen, 365 dagar om året till att blogga.

Att det till och med finns de bloggare som tjänar pengar och nästan kan livnära sig på att skriva vad de har på sig, vad de har ätit och vad de tycker om andra bloggare, skrämmer mig verkligen.

Det finns allt från Matbloggar till jobbloggar till fotobloggar till Hej-jag-är-en-nybliven-mamma-och-skriver-om-allt-som-mitt-barn-gör-bloggar till modebloggar till självmordsbloggare, höhö.

Men de mest uppmärksammade bloggarna är så kallade ”kändis-bloggar” eller folk som blivit ”kända” på grund av sin blogg.

Det är oftast självupptagna tonårstjejer som vet precis hur de ska göra för att provocera och väcka reaktioner och på det sättet få fler läsare.

Storbloggarnas läsare gör egna bloggar i hopp om att bli lika ”kända” som deras idol är, detta gör att ”minibloggarna” manipuleras av ”storbloggarna” och tror att man måste göra samma saker som dem och spendera lika mycket pengar osv. Det kan bli ett problem eller det när nog ett problem.

Jag vet inte, jag vet inte så mycket om bloggare och deras bloggande, jag vill säga att jag inte bryr mig men, det måste vara ett underbart liv att skriva skitsaker och tjäna pengar på det, få gratis prylar och bli inbjuden till kändisvärden, men jag tycker att bloggare tar för mycket plats i media. Det finns så mycket bättre saker de kan lägga pengar på och lyfta fram.

För det finns väl viktigare saker? Eller finns det de?

Händer det inget ”vettigare” i världen än att en bloggare har sagt något och hamnar på förstasidan?

de som bloggar lär ju bli beroende av det, så lätt, att man måste uppdatera, köpa nya kläder att visa upp, ut och fika 20 gånger om dagen, uppdatera, uppdatera, uppdatera. Det blir som ett heltidsjobb som tillslut kommer att leda till… jag vet inte ens vad det kommer att leda till, BlondinBella ska kandidera till riksdagen snart, jag vet inte om det är ett tecken på hur bloggandet tar över mer och mer?

Internet är bra, i måttlig mängd. Såklart finns det bloggar med bra budskap som vill förmedla något, något bra! Men all denna blogghysterin som är överallt, tycker jag, är väldigt sorgligt.


Rädda kärleken, peace out, Maja.

En dag, en vecka, en månad utan någon slags media över huvud taget, tror jag skulle vara nödvändig då och då.

Ingen mobil

Ingen tv

Ingen radio

Inget Internet

Inga tidningar

Bara dig själv, en bok och musik från en lp-spelare, inte behöva tänka på att du måste svara på de där gästboksinlägget som du glömde igår, inte tänka på vad som kommer att hända i den där tv-serien, inte ha en mobil som piper varannan minut med ett onödigt sms som säger ”vad gör du?”, ingen radio i bussen/bilen på morgonen som bara spelar den senaste musiken med härliga reklamavbrott varannan minut.

Tänk vad tyst det hade varit runt om kring dig.

Det låter bra, det är bra, men frågan är hur många som egentligen skulle klara av det?

Att sitta ensam i sitt rum i en månad behöver man ju inte göra bara för att man är utan media. Du kan göra precis samma saker med som utan media, fast på andra sätt, mer kreativt.

Jag tror att familjer hade kommit närmare varandra, de hade pratat mer, haft mer tid och lyssnat bättre. T.ex. istället för att kolla på tv hade man kunnat spela sällskapsspel, bara en sådan sak hade nog förbättrat stämningen i många hem.

Men hur hade jag klarat mig utan media i en månad?

Jag vill kunna säga att jag hade klarat det alldeles utmärkt och att jag inte hänger upp mig på vad som händer i media.

Men jag vet ärligt talat inte, det är en bekvämlighet det där med Internet, att kunna ringa var man än är eller att skicka iväg ett sms sådär.

För några år sedan hade jag dator och mobil förbud i en vecka, då försökte jag komma på alla små knep att komma in på datorn eller få tag i min mobil, jag kände ett sug efter dem bara efter en dag. Men jag gjorde andra saker, var utomhus mer än vad jag brukade och umgicks med min familj mer än vad jag gjort innan. När mitt förbud vad över så kände jag inte alls någon lust att sätta mig vid datorn eller ta fram mobilen.

Det är som ett beroende, som en rökare som försöker sluta, de första dagarna sägs vara de värsta, men efter tre dagar har suget släppt och dem tänker inte på att de måste röka mer.

Det är rätt galet, att idag är det en självklarhet att alla har Internet, mobil och TV och vi hade inte kunnat tänka oss en värld utan media.

Utan tv och tidningar hade man nästan varit ovetande om vad som hände utanför huset och i resten av världen. Det är väl rätt sjukt, att vi förlitar oss på vad media berättar och visar.

Det här blev mest babbel, men det jag vill säga är att jag inte tror att någon skulle må dåligt av en media fri vecka eller månad då och då. Snarare tvärt om, det hade hjälpt oss att tänka på annat, att göra sker som vi gjorde när vi var mindre, då var vi inte så kallat ”beroende” av Internet, mobiler, tv eller tidningar. Vi levde som små kreativa varelser i vår egna ovetande lilla värld.

Tjohej!